Vid sidan av baskisk pelota är valencisk pelota troligen den mest kända varianten av pelota. De två varianterna skiljer sig åt ganska mycket. I Valencia spelas pelota utan handske, och bollen, som är mindre än i den baskiska varianten, slås istället med handen.
Olikheterna slutar dock inte där. Valencisk pelota påminner mest av allt om tennis, eftersom bollen inte spelas mot en vägg utan över ett nät eller en linje dragen på marken. Spelarantalet är för det mest högre än i båda baskisk pelota och tennis: mellan två och fem spelare än vanligast. På högre nivå förekommer också singelmatcher.
Ytterligare en egenhet för valencisk pelota är att åskådarna sitter mycket nära spelarna. Det är inte ovanliga att de mest våghalsiga/fanatiska i publiken sitter under nätet eller på mittlinjen. Detta är naturligtvis förknippat med vissa risker.
Professionell pelota
Pelota i denna form är Valencias nationalsport, och har spelats sedan 1300-talet. Från början utövades sporten av alla samhällsklasser, men när adeln övergav den professionaliserades den, och det blev också vanligt med vadslagning. Här är det intressant att jämföra med fotboll, som i sitt ursprungsland England är en arbetarsport, och där pengar idag är iblandade på ett helt annat sätt än i överklassporten rugby.
Idag finns två varianter av valencisk pelota som utövas på professionell nivå. Dessa är escala i corda (trappor och rep) och raspall (skrapning). Escala i corda spelas med ett nät som avdelare, och bollen får endast studsa mot golvet två gånger. I raspall får den istället studsa hur många gånger som helst, och ingen avdelare finns. I båda varianterna är det vanligast att ett lag har två eller tre spelare.